od) Wahlgrens spär, men förlorade dem snart. Hasselqwist och Wahlaren kommo i land wid Jdön, Fagerström ett godt stycke sydligare, wid Händelöp. Hår ce mottogs han wånligen i en boning, och erhöll något föda. Han berättade i få ord förhållandet och anhöll om hjelp för afhemtandet af posterna och de qwarlemnade kamraterna. Men efter en stunds wistande i det uppwärmda rummet, wo: ro krafterna uttömda, plågor instälde fig, och Fagerström loftades från stolen och ladecs i säng. Så lärer det oc hafwa gått med Hasselqwist oc Wahlgren. Wallin od Märbeck, der de höllo wakt wid postwäskorna, spanade förgäfwes efter någon från land utskickad. En gotlänst postförare wårdar framförallt den anföritrodda posten. Först i andra hand tänker han på bewarandet af sitt eget lif. Mårbeck måste dock nu känna och erkänna, att han swärligen skulle öfwerlefwa ännu en natt på isen, tjyns nerhet under stilla wakthällning. Hans död jemte postwäskorna funde ej rädda dessa. Bäst wore att äfven WMårbeck och Wallin i förening begäfwo sig åt land för att för postwäskornas tlandfö