Ett Gottländskt Winterstycke, tecknadt efter naturen öfwer en poft: förd 1839. (Forts. fr. föreg. N:r). Frampå morgonen gick kälken sönder. Ksynen af land lifwade modet och spände krafterna; men att bära de 3:e potwäskorna i land, derpå war dock ej att tänka. Någon borde bege fig år land för att skaffa ut folk eller möjligen ett äfdon; t) här tycktes isen wara säker. Hasselawit utsågs. Honom följde Wablgren. Efter en stund begaf sig äfwen Fagerström åt land. Wallin och Märs ped blefwa qwar wid posterna. Wallin bade under be föregående dagarne af: tat sig för att Hifwåt. Nu war han det likwäl. Gesällens kappsäck hade man ända tills nu samwetsgrannt fört med fig: den war ju främmande egendom. Wallin bröt den nu, tog nåägra klådespersedlar derur, och ömsade. Under natten hade fallit snö. Fager röm gick till en början på Hasselqwists