ningen wid likens utläggande, den oafbrutna tystnaden, under hwilken hwar och en ostörd öfwerlemnades åt sina egna tankar, den skumma winternat:en, hwilken de här och der upprättstående is-siyckena befolfade med tusenfaldigt wexlande gestalter, — allt inwerlade på inbillnings-fraften. Man tyckte ait de 3:ne döde deltogo i wandringen; men man wille ej fe fig om efter dem. Det war hemskt att tänka fig deras närwaro. Men man hade utlagt deras lik. Man nämdes ej förjaga deras wålnader. Omkring middagstiden den 1 Febr. befanns båten af det myckna slåpandet så skadad, att man, i händelse af öppet watten, ide mera af den kunde wänta någon tjenst. Det war få godt att lems na den. Att krafterna blefwo allt mera medtagna, det wille man ej ens för fig sjelf tillstä. Af tofftarne m. m. förfäre digades ett slags kälke. Fallen anmwäns des till draglinor. Postwäskorna och den dyrbara saltpåsen, och för öfrigt det nödwändigaste pålassades. Resten lem nades åt sitt öde, Så började wandrin: cgen på nytt Före gick Wallin med Sen ena kompassen. Alltflera isberg och