Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1855, sida 2

Hennes man hade år 1828, tillika med 4 andra postförare och 3:e passagerare, under en posifärd ömkligen omkommit. Hennes hopp och stöd war en son, som i hög grad ätnjöt och förtjente fin arma moders kärlek. Hans nam war Carl Löfq wist. Den 20 årige ynglingen, fom mera tänfterå de sinas nöd, den han mil: (e lätta, än på fin egen fara, anmälde sig till deltagare i den wådliga färden; men hans klädesförräd war föga lämpadt för en födan färd. Han erhöll derföre til län af Wahlgren att par storstöflor, och af Fagerström en ftortröja. Morgonen derpå begaf man fig i wåg, arbetade sig igenom ett band af is och förja, oc fom lyckligen till Stora Carlsö. Hafwet war nu temligen isfritt, winden frist, och vå eftermiddagen samma dag upphanns Enggjerds-udden, der man dock, ett ansenligt stycke från tand, faft nade i is-sörjan. Men de med förra båten öfwerkomne Gotlänningar, jemte ett antal ölänska kustbor, ilade till Hjelp, och medelst raskt och ihärdigt arbere, och med tillhjelp af trossar, fom dels i båten