Haf tack! Haf tack! Du wäna, Du sköna blomsterked, För all den huldhet Du åt Oss beskärde, Det war så skönt för gossen att fröjdas i Dit led, För of du eger ån ett heligt wärde, Ty främst i wåra hjertan Ditt helga altar flår, Och främst bland wära minnen Din hwis ta fana går O! hafwen tad I blommor i wår hembygd! Wi dragit ut i härnad emot wår fofterjord — Wi dragit ut, att hennes Hjerta röfwa. Med swärd kan det ej tagas ... o nej! ... med fång och ord; Ej andra anfallswapen wi behöfwa. Wälan, ryd ut på fältet och storma då en gång, Ock Idas det, få stämma wi upp en segersång, Ett hjertligt: Lefwe wära Barndomsbygder!