ren i det hopp att det som här warit en förtorkad fram, ffulle der bli en frisk gren och att ban, den sitt jordelif få olycdiise, skulle i ett annat lif få lefwa om på nytt oc skulle få höra lifwets ord: 7Min fon, dina synder warda dig förlåtna. (Slut.) 2 A Helsning till Gefle wid Student:-Concerten den 3 Juni 1855. Naturens fest är inne — i brokig höge tidsdrägt, J blomstermantel klädas fält och dalar, Och trestämdt sjunger forssen med skog och westanflägt, Öch sippan lossnar tjust i wärens salar. Och guld ögd himmel dansar på öbäckens silfwerwåg, Då höjer minnet fanan och manar oss till täg, Framåt, framåt till wåra barndomsbygder. märamåt! till dessa dagar, fom fett wår försia wår,