Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1855, sida 2

hjelpte det att han sprang upp och ned i det lilla rummet oc tryckte fig till waggen fom om ban wille trycka den ut. Slutligen woro år och dagar gångna sedan fången hade inandat luftens Ilefwande ström ute i den fria naturen, eller fett solen wandra öfwer den utsträck ta himmelsbågen, och slutligen hade fjär len förtärt kroppen. Han läg nu sjuk och kraftlös och nåra döden. Då öppe nade fig fängelsets trånga dörr, man bar honom ut od) bort på ett wänhgas re ställe, der sken dagens ljus klart genom rutorna, wårens luft, full af friffe her och hopp, strömmade sä herrlig in igenom de öppna fönstren och mennis skornas röster ljödo åter kring houom. Men deras barmhertighet kom för sent. Han bad nu blott om en såälens låfare, ty det behöfde han ad) der hoppades han finna bot. Han sick det också och hans önskan war ingen högre ån att lifwets lampa ide skulle släckas förr än den war begjuten med det ewiga lifwets olja. Slutligen inträffade den önskade timman; den war så warmt wäntad, och