Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1855, sida 2

in vå Kyrkogården. Här höll han sin ledsagare tillbafa. Hwad skola wi här? sade han ängsligt. — Du will wäl icke — — Owad då? frågade den andre. O — låt de döda wara i fred, war rade han. Oumt prat, ropade förbrotarn, tror du jag will oroa de döda — följ blott med mig. Sh ban fmög fig bort till Kyrkodörren och började bryta fig in i wapenhuset. Nu förstod hun honom, men hang bjerta slog fom om det wille spränga sönder bröstet DÅ de gingo upp åt Korfogången, war det fom om han haft bly i fötterna, fom om gaf wet höll honom hwart steg tillbaka, fom om det warit en Half mil upp till altaret. Han hade icke warit i Guds hus sedan den dag, då han siod der för att lofwa Gud fin tro, och au war han der för att plundra. Hand händer darrade wäåldjamt, då han höll säcken för fin ledsagare, fom deri kastade silfwerbägare. ljostakar och allt fom kunde wara ar wärde, om det icke warit af fruktan för denne, bade ban wisst kastat ifrän fig allt och slyftat bort, ty det förefom bo,