från hjertats vulkancr, fom under fig begrafwer hoppets leende nejder. Med sjalen full af dylika ideer, fom hwarje menniska fan hafwa, flod jag wid fönstret, der snart mina tankar och ögon togo en annan rigtning. De föllo owilkorligen på barnen, en hel mängd både lockiga och icke lockiga barn, som lekte SHevrffap ute på den gröna planen. Börden syntes ide hafwa några företräden, ty Herremannens son gifte fig med betjentens dotter: sådan hon war, barfota oc trasig, kalla de hela fällskapet henne Krihberrinna, och det war bon äfven, i det:a ords fulla mening; ty icke ens boken tog hennes dagar i anspråk. Mjölnarens son gifte sig med en liten Fröken, och så reste det ena Hereffapet till det andra på besök. Min tanke boppade öfwer några år, buru war ide då allt förändradt: Frö Fen, skild från fin lilla ungerswen, war då presenterad på hofwet; mjölnarens fon hade öfwertagit fin faders fysgfelsättning; betjentens dotter war en uns derordnad tjenarinna i herremannens Hus och borstade sin förre, adlige äffares stöflor; ingen af alla de fmå war