Norrländska Korrespondenten – 2 juni 1855, sida 2

diga sätt gjorde intryck på och lugnade den lidande. Hennes blickar wändes på fridens tjenare; hoa säg tärar glåns fa i hand ögon, och bennes sirömmade öfwer at milda tärar, fom mer och mer säckie det brinnande hjertats smärta. Hon fattade hans hand, liksom en broders, och böjde sig ödmjukt och wördnadsfnllt inför Gud. Äfwen Sir Howard nedsjönk på knä. äfwen hans hjerta öppnade sig i bönen för nya, heliga känslor. Han bewisade sedermera i sina hm lingar, hwad han lärde dessa andaktsrika ögonblick, art nemligen icke guld och timliga lockelser, utan aktning, del. tagande, kärlek år nyckeln till mennisko. hjertat. (Slut.) Puppan. Det war en Maidag; en friff, lifgifwande sssol brann, klar fom ett rent hjertas första kärlek, öfwer jorden. Björkarne utbredde redan sina ljusgröna plad, och kring om dem i gräset täflade Anemone, Nemorosa och Primula Veris om att kyssas af solstrålarne.