Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1855, sida 3

funna bli begrafwen wid sidan af sin nyss förut aflidna hustru, som hwilade på fyrfogärden inom stadse muren. Ofta rien erinrar om en annan enkling, som i tidningarne tillkännagaf sin åkta bälfts död med följande ord: 73 går dog min innerligt älskade hustru Endast den tanken, att jag får äterse henne på andra sidan grafwen, håller mig ännu qwar i to lifvet. En tysk hade i Amerika förtjent fig någon förmögenhet på mjölkhandel, hvars efter hon inskeppade fig föratt återwända till Europa, medförande twenne våsar fulla af guldmynt. Ombord vå skepper väfnabe han ännu en gång fina pennins gar, och en apa betraktade honom uns ber tiden. Den första päsens innehåll war räknadt, denne ställd åt sidan, och ben andra skulle nu i fin ordning fråm; då grep apan hastigt den förra och war dermed i ett ögonblick uppe i maltiop: ven öppnade der päsen, betraktade det sköna guldet oc) kastade derpå Oommere lande ett stycke på däck, ett i bafwet, tills ingenting mer war att fördela. Den plundrade mäste se på, men utbrast slutligen: Sfam sjelf måtte wara i ar pan; ty hwad fom kommit af watten, det ger hon wattnet, och hwad som kommit af mjölk, det ger hon mig. — För en annan mjölfförfäljare på andra orter hade apan kanske mäst tikdela ssia winsten åt wattnet.