komlig öfwertygelse att ban utsädde lycfå hwarhelst han utssrödde sitt guld; men sällan war det fallet att han frågade ef ter att undersöka till bwem eller af hwad skäl han slösade fina gäfwor. Hans men: niskokärlek — ban ansäg det åtminstone sjelf derför — wear blott od) bart all: mofesgifwande, och ingenting widare; ett fallt lifnöjdt, förnimt allmofegifiwvan: de, hwilfet egde ingenting fom war i ständ att försona den bittra känslan af att nödgas emottaga en nådegåfwa. De lågre klasserna ansåg han för ett nödwändigt ondt i samhället, och efter denna sin uppfattning behandlade han dem. Såsom domstolsledamot hade han till walspräf: Som jag belönar, fraf far jag; och det war utan särdeles urffiljning han utdelade penningar, och pålade böter, enär han med famma lif. giltighet gaf åt dem, fom begärde hjelp, och dömde dem, fom woro anllagade för någon sörseelse. Det finnes många fom tänka och handla såsom han. Betjeningen återkom och anmälde en kan Törners. Den fattiga qwinnan in trädde med ett wisst lugn och utan de tafatthet, fom är wanlig hos persone