RAA a LR — MALA UN Pytte 12 (11 1 man förmår ej wisa dess öfwerensstämmelse med kyrkans grundsetser, ej att uppwisa nås gra dogmatiska ur bibeln hemtade skäl, utan för lagens förswarare gäller blott den yttre werfligheten, en tillfällig åfigt bland doma rena ochen tillfällig majoritet bland frånders nay och utropar derefter: etall swenska fyrkan då icke mer hwila på sanningens grundwal, utan, på flertalets sfiitande me ningar? Wi skulle anse de sista orden för helt och hållet en deklamation, om de ice bade fin naturliga grund i ofwan lika käckt uttalade satser, nemligen att man ej förmår uppwisa den nya lagens öfver ens stämHmelse med kyrkans grundfatser, ej heller med dogmatiska ur bibeln hems tade skäl, att lagens förswarare stödja sig på en tillfällig majoritet bland ständerna o. s. w. Wi bestrida punkt för punkt deöja raska päståenden, fom aldraminst pas: sa en tidning, hwilken ide flesta ämnen ee jest ådagalagt en wiss moderation samt bemödat fig att noga pröfwa innan den dömmer. Hwad först öfweren sstämmelsen med kyrkans grundsatser angår, så torde dessa tydligt nog wara uttalade I församlingens bekännelseskrifter, särdeles i Augsburgiska bekånnelsen, fom är den swenska kyrkans allmänt erfända och wig: ligaste symboliska bot. Men deruti står i 11e art, att ingen bör eller får i förfamlingen offentligen lära eller förwalta sakramenterna, med mindre han är dertill lagligen tallad. Detta yttrande har i Agsburgiska bekännclsen en få myc fet större betydelse, fom det jujt är vif tadt mot katholikernas beskyllning, att de evangeliffe i fina församlingar hade inger ordning, utan att hwilken som helst, Af: wen den okunnigaste, der fick predika o. s. w., såsom det ocksa werkligen tillgick hos wederdöparne. Huru mycket dv Lu ther war emot ett sadant oskick, och att han fordrade jemte den inre åÄfwen den yttre kallelsen till predifoembetet genom öf werheten eller förfamlingen, Det se mi på flera ställen i hans skrifter, t. er. wid förflaringen öfwer Joh. 7: 16 och M. B. 3 fap. Han fåger på förra sällcet: Den kristlige läraren, för att uppträda, bör hafwa ett embete, wara wiss, att han är kallad och sänd, och att hwad ban gör, det gör han för embetets skull. Jag stall ide prerifa okallad, ide gå till Leipzig eller Magdeburg, och wilja der predika; ty jag har ingen fallelje etter embete. Ja, om jag hörde att i Leipzig predika des idel fättert, få låt jag det wara, det ginge mig ide an; de må predifa jalom de wilja;! jag har der netin utsått och bör der intet uppskära. Men om Herren Gud bjuder mig de, få will och mäste jag göra det, sasom jag är kallad till predikant hit ti Wittenberg), och är twungen att yredika. mo DOetta, fom är wår store reformators eget yttrande, (de ter likwäl något annorlunda, än när hos of, wid det besy ndeiAn fenomen, att när anabaptister länge genomrest landet och icke blott predikat och hållit konventiklar utan ordentligen omdöpt hundradetals f för: willade medborgare, och en lag ändtli gen framträder, för att häremot sätta en nödig gräns, få höjer man flagoropet, att undervåttelfen skall göra mycken sorg i landet. (Forts.) — Från Finland har den undervåts telse ingått, att ryska kejsaren befallt, det staden Wasa, fom i Augusti 1852 nästan totalt nedörann, och derefter, likaledes på kejserlig befallning, blifwit flyttad till en mot hafwet utskutande halfö, i närheten af Brändö hamn, hädanester skall kallas Nicolaistad. — J Åstonbl adet läses: YVWV ha förut omnämt, att åtskilliga estländare på sednaste tiden hitfommit, för att köpa salt och uedförande på sina små skutor spa anmål. De flesta af dessa estländare äro från de estländska Fufttrafter, som ha swenska innebyggare, och de tala en swenska med fornäldrig ans C.F.... AA A C... — AQ.; Q..ye1:7:h2D:z3z3zzzgeeee OTCOCOA MMaa-.-äj F.g . t—. A .—---VT RR EE 6 RR KR —— —TLLAA RR GR OOsNch