Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1855, sida 3

modan att sistnämnde fartyg intraffar här nåsta Mandag. Den hittills förflutna delen of in lWårgnt, månad, har warit mycket reg nig. Denna ymniga nederbörd jemte M in stora snömassans upplösning på en om tid har åstadkommit ett få owanligt bir wattenstånd att bäckar och större flödar swälla öfwer fina bräddar, önarigenn fsutskärningar och jocdras å ett och ans j — nat ställe inträffat. De allmänna må garne hafwa ock lidit stor skada af detta regn. Något wårarbete har ännu ej fun nat företagas hår i orten. Jnså:t) Nyhet i Bokhandeln ÅåsToget mot Statekyrkan, tal i BV delpads Prefifillffap af presten I. Saltr, trycht i Sandswall 18353. Med fägnad ser man ett tal gifwet åt offent ligheten, fom, ännu innan det war trycdt, bemöttes med få mycken otåljambhet och klander i en annan Tidning. Af inne hållet, fom bewisligen år ord för ord dets jamma, fom det m undtligen wid ofvan: nämnde tillfalle uttalades, erfar man nu, att ingenting är häruti sagdt, fom ej alltför wäl låter sig säga och höra, ja, som äfwen af tidsomständigheterna bordt fomma till uttryck. Må wäfktarne på Sions murar ej tiga stilla, då den jen ffa Statskyrkan och dess läroständ den ena gången efter Den andra oförtjent an: fallas. Såkerligen har den CEsangelislt Lutherska Statskyrkan i Swerige ännu tillräckligt många sannt upplysta och till gifna wänner, för att funna förswara densamma mot såkunnigheten och feft-an:dan. Man anklagar wår kyrkas anvakisoch läroböcker för bristande renlärigbet, och wet ofta sjelf ide hwad den råtta läran är. Man beskyller def lärostånd att wara fiender till och förhindra Guds ords läsning wid få kallade en skilta eller olofliga sammanfomster. Men det är lagen och prester skapet som förbjuder dem, om det äfwen är en sanning, att prefterna ide funna hafwa stort förtroende till dessa, fom författaren riktigt kallar dem, pfontrollerade tillfällen, der reda och o. reda, ljus och mörker omsfkifta, sanning och willfareise tillwälla fig lika ausptf, hwete och ogräs utsås med lika vbund na händer. Men säger man: willoandarne äro ej farliga, sanningen skall nog segra genom fin inneboende kraft. Härpå va rar förf. at sanningen inför me snniffor icke förswarar sig sjelf, utan måste s genom fina wänner förswaras, om dess kraft ej skall förspillas; och att detta förswar icke bör förfwåras genom lättsinnig dörr äppning för nya fiender, fom funna unde wikas, under fäwisk beräfrning att dermed höja äran af en seger, fom Ufa läti fan blifwa ett nederlag, om striden framfallas utan högre kallelse och föres med me ra öfwermod, än wishet, ty den fom gerna girwer sig i fara, ban förgan dernti Ar. Syr 3: 27, 28. Men är då allt få förträffligt på Statskyrkans område? Äfwen härpå har den infigtåfulle förf. ett swar, fom wi ej funna af j — 77 s 52 — D2 —