Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1855, sida 2

i ansigtet eller i det yttre i allmänhet, men hwilfa den lyckliga werlden ilar förbi som något likgiltigt och ändå äro de lika förtjenta af hjelp och deltagande fom många af de olockshändelser, hi fu når de uppstå, senteras oc behjertas af alla, Derföre käre läsare, när du fer en dyster, stilla bedjande blid, när bleka låp. par förstummas wid din närwaro när det ljudlösa bekymrets infallna finder komma för din åsyn oh den sjuka åls derdomens wacklande fot skrider förbi dig war då icke döf eller blind för hwad du hör eller ser. Twärtom, stadna och betrakta dessa spär något närmare. Mås hända fer du för dig en själ, fom bål. ler på att brista af en smärta, fom ide fan uttalas, oc) tänk då, att en deltagande bjelp i det ögonblicket kan gifwa dig tillfälle till att bereda en fläkt af himmelsk lycka både i din medmenniskas lif och i ditt eget hjerta. Men dröj icke, ty måhända en stund derefter är det för sent och du blir då aldrig mer i tilfäle le att skapa en himmel på jorden. — — — —