Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1855, sida 2

att han gjordt hans bekantskap och erbjöd fin borgen om få behöfdes. Alla öfriga, fom han förut besökt och hos hwilka han rönt ett hårdt och owänligt bemör tande woro nu inställsamma och wifar de fig deltagande. Kortligen från alla Håll uppenbarades nu en sädan ifwer och få många bewis på menniskofärlek, att det hela skulle warit i hög grad upplyftande, om ide allt kommit försent. Dev. före war också werkningen af all denna sent inträffade menniskohjelv af ringa eller ingen werkan på Ljunges siäl. Stum med omtöcknad blick skådande in i denna besynnerliga werld, nn få färs leksfull, nyss få kärlefslös, war han fil la, rörde sig icke, tackade icke och gladde sig icke. Såsom mennistorna föru: hade stått marmorkalla och orörliga, då han med ögats warmaste bön och med uttröttade fjät wandrade från den ena till den ans dra, få blef han nu då bladet wändt sig likgiltig oc känslolös, han kunde hwarken le eller gråta, hwarken glädja sig eller tacka. Det gifwes qwalfulla stunder i i fattig. folks lif, hwilka synligt aftrycka fina spår