Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1855, sida 2

man honom ryggen och ingen wille se honom mera. Med hatten i handen och receptet dj wer hattskygget blef den stackars mans nen stående allena, wäntande, fom i en olycklig dröm, om der war möjligt att han skulle funna wända hem igen, utan att få någon bjelp för sin hustru och sitt barn. Sedan han länge stått der och många på nytt blifwit exvedierade, tog en af provisorerna i förbigående receptet af hans hand, kastade det bort på disken, satte en flaska deröfwer och sade: — Se så, der kan det blifwa liggan de, skaffa nu penningar åtminstone för vortionen i dag, annars fär ni inte nägot och det är inte wärdt att stå der och wänta. — Och dermed gick han sin wäg och mannen stod ensam. Omsider aflägsnade han sig. Michael Klein satt wid sitt stora bord i fin fuga och sag efter de poster, fom wid månadens slut woro förfallna till betalning. Han fåg upp och stirrade rätt för fig, medan han tyst räknande rörde läpparna, och för öfrigt antog hans ansigte olika uttryck allt efter de förre