Drottning Christinas första natt i Rom. Skaldestycke af I. H. Hörner. Nar knabojd du din krona och din ara Cor Pasweus kvöta fötter lade ner Od) swor ifrån dig dina faders lära, Ön war ej Gustaf Adolfs dotter mer. Nikander. Forts. fr. föreg. N:r. Långt förr än jag dess sköna jord beträdde, Jtalien mar mitt rätta fosterland; — Att slumpen mig i maktens purpur klädde OM lätt mig födas på den kulna strand, Der wintern karg utöfiwver jorden rufwar, Besjungen blott af nattens hemska ufwar, Det war en ddets nyck, Men fria sjalar tåla ej förtryck. Må nordens. barn sina töckendalar Med jorden kämpa om ett torftigt bröd: Mig lyfter dwaljas uti konstens salar, Mig lyster rusas utaf sångens glod; Och derför har jag skakat af mig banden, Som hammade den stolta, fria anden; Nu, Rom nu ar jag fri, Fast ej min wagga, du min graf skall bli. Ej drottning mera, blott fom Romarinna Jag njuta will hos dig min lefnadsdag: