Norrländska Korrespondenten – 9 maj 1855, sida 3

Drottning Christinas första natt i Rom. Skaldestycke af J. H. Hörner. Når knäbojd du din krona och din ara För Päfwens kyssta fötter lade ner Och swor ifrån dig dina faders lara, Du war ej Gustaf Adolfs dotter mer. Nikander. På Romas kullar aftonsolen bredde Sitt sista guld och sjönk i westergraf, Oh natten fina sköna döttrar ledde Till festlig dans i etherns blåa haf; Ej mer af dagens fröjder luften skälfwer, Blott röken efter nägon lusteld hwälfwer Sig i fantastiskt lopp Ånnu mot nattens klara himmel opp. Men i palatsets yppigt rika salar Christina, Drottningen från norden satt. Och månget minne nu till henne talar Så underbart uti den tysta natt Om fosterjorden, fom hon kallt förskjutit, Och om de band hon utan tårar brutit Och mången bemlighet, Som endast Gud oc hennes hjerta wet. Dock — ännu bilden af den folta festen För henne står i all fin flydda glans: Han får ej närma sig, den sorgsna gästen Med tår i öga och med wissnad krans; Wid hennes hjertas port, han fåfängt klagar. Att de för ewigt flytt de sköna dagar,