tta wattenhwirjwel; derefter fom Hm nandet oc vlumsandet af en mängd tunga kroppar, som fran böjden äterfollo oc) störtade i djupet. Det bländande stenet, det förfärliga dånet, wår öfocre wåldigande ängest fon jag endast näm na, men ej beskrifwa. Snart hade en af lotsbätarne hunnit fatt oss. — Allt wäl — ropade lossen triume ferande, i det han pekade framför sig, der fapten Starkey, han och ingen avs nan, fatt void ett par åror, trygg och belbregda. Ett omätligt jubel, en storm af glädjestri, brast nu lös. Det war en höge tidsstund af tacksamhet oc) fröjd, aflyde salighet och andaft. En half timme sednare woro wi alla tydligen i land i Kingston. Ett angeläget bref, som på bryggan lemnades mig, nödgade mig att genast skynda upp i staden, sedan jag med en tyst wålsignelse fått omfamna Starkey. Men iag beröfwades derigenom nöjet, att både få se den blick och det leende, ywarmed den sköna Donna Antonia hel fade fin räddare, och att få höra Du ponts bön om förlätelse och försoning. På Duvponts och de trenne Syd-amerikanske föömännens uppmaning förenas de sig samtlige resande om en lysande föstmiddag, wid hwilfen kapten Star: