Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1855, sida 4

anftesjerd en hldelt dct st AL VETT Skepps-Tidniug. Götheborg. Tisdagen den 3 Avril wid middagstiden fit fapten Sonnene stein, förande briggen Efellefteå, fom mande från Gibraltar, uti spanska sjön sigte på ett redlöst fartyg, fom befanns wara brigantinen Harpunen? hemma i Norge (fom det förmodades i Hammerfest eller Wardö). Den hade samtidigt med vSfelketted warit utt Gibraltar, war la stad med linfrö och destinerad till Horde sjön. Flera af seglen, hwilta stodo tiil, hade blast sönder, och alla spakarne trat ten woro afslagna emot storbommen; alla batarne woro borta, storseglet och gare focken kapade från listerna och liggande på täck; af förseglen woro somliga loss, andra fastgjorda, klyufwaren mar, jemte skoter och fall, alldeles förfwunnen; frormärssseglen woro losss brassarne och fal fen till en del utrappade och tappade uns der rärna; på däck lag en hop lös wed. — Man satte ur båt fran Sfellefted och git ombord på årpunen, jom, utom det ofwan beskrifna, öefanns i föl jande tillstånd: Förluckan war utan pres senning och stalknina. J förrumme: fanns något linfrö, som war blandadt med watten, eljest endast nagea gamla inventarier; i ruffen war allt borta, utom nägra gamla listor och kojkläder; i fajutan befanns äfwen allt wara borttaget till och med de mest wärdclösa saker, få som glas, knifwar, gafflar o. s. w. Inc gen proviant fanns qwar, med undantag af något ärter, gryn och skorpor (på däck lågo äfwen några bitar släsk). Alla vape per, böcker och kort saknades; det enda i den wågen, som kunde upptäckas, war en bit papper, på hwilket man nystat vart träd, och som, efter trädens afnystande, befanns wara kuvertet till ett bref, adredseradt till Skapten Julius Reinertsen, Adr. Magler Thalbetzers Enke et C:o. Helsingör, samt å kuvertets sida med ans nan stil tecknat: anfommen d. 16 Octbr. J akterskeppet fanns ej något watten. Wid pumparnes upptagande kunde ej fy nas att de, genom lastens inträngande, blifwit oklara (pumpnickeln bade anträffats i kajutan). Ur alla wattenfaten, hwilka lågo på dåd woro sprunden ut tagna. Att alla spakarne i ratten, fom är nämnt, woro afslagna, war ej une derligt, ty storbommen war furrad få tätt öfwer densamma, att spakarne omilforli gen måste blifwa afslagna; få wäl bråd. gångarne fom ruffen och kabyssen woro oskadade. — Orsaten, hwvarföre detta fars tyg blifvit öfwergifwet, war omöjligt att utröna; men det tyckes, fom om dess förs ra b såttning bemödat fig att, genom fallens brassarnes utrappande, proviantens bortförande, wattnets uttömmande etc., göra det omöjligt för andra att berga fartyget, fom wid upptäcknangstillfället ej stack djupare än i Gibraltar, och på det hela syntes wara godt och alldeles ide gammalt Å