Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1855, sida 2

Mod och Hoderskansla. Öfwersattning från Engelskan. Forts. fr. föreg. N:r. Följande morgon, på bestämd timme woro wi alla om bord. Kapten Star: key mottog of med afmätt och fall are tighet, och jaa märfte, att de föraktliga miner, fom Dupont och löjtnanten gjorde hwarandra, ide på minsta wis ords ade honom; men Donna Antonias bort wånda ögon och stolta hällning, då hona med fin moder gick til hytten, dragan de fin mantilj tätt omkring fig i det bor skyndade förbi Starkey, lifsom om — ifall min gissning war riktig — den skulle befläckas genom att widröra en pultron, detta grep honom synbart, lik wäl endast för några ögonblick. Snart war hans anlete lika allwarligt och lugnt som förut. Men för detta hand tålamod fannå dock en gräns, säsom det nart wisade sig. Dupont närmade sig )onom, od) yttrade få högt, att flera af hssättningen kunde höra det, under det san stinnt säg Starkey i ansigtet: — Fege stackare! — Jast då Dupont wille wända sig om,