rer, till wal af stipendiat, då Mag. Tha lön erhöll 52, Mag. Lönnroth 11 och Mag. Zetterstedt 8 röster. (ll.B.) Soderhamn den 27 April. Hafswa ken går nu ända intill Rönnskär. Jsen i fjärden lärer ock wara i det närmaste upplöst få att wi funna hoppas att fjö farten här snart tager fin början. Ä (Helsi. . Östersand den 14 April. Cdi går dag hände i härwarande kyrka att en der till kyrkstraffs undergående inställd brottsling wid namn Fnusk wid aftisningen fade nej till de fragor, hwilka till honom af presten framftålldeå enligt we derbörligt formulär. Detta är andra gången i år sädant förefommer härftåves. — Det nu bokhandeln utkomna 21:a häftet af Ewerige framställdt I Tao innehåller äfwen utsigt af Ostersund. Taflan är ganska täck, men företer en vubbelher som stöter ögat och ger tillfänna, Att artisken f från twenne häll begag: nat utfigten. Terten är af Östersunds förre ordningsman dr Wetterbergh, wid hwars uppgifter dock åtskilligt kan wara att anmärka, fom ide hade behöft ifråga komma om br W. få welat. Bland ans nat uppger han härwarande skolungdom (neml. Elem. kolan tillhörande) till endast 80 och sålunda till icke hyhet öfwer Hålf: ten af det egentliga antalet. Sista pimiten af histeriken öfwer Öjterfund antyder i synnerhet, att dr W. låtit fantas sien föra sig på sidan om sanningen, och för att hwar och en må hårom gora sig ferwissad, införa wi samma punkt hår: DÅ wi tala om Östersund böra wi ej med tystnad förbigå den, fom hufvud sakligen frapat detta nya samhälle. Det: ta war Samuel Pehrman, en vå ålders domen originell Gubbe, sedan han under den werksamma tiden af sin lefnad was vit uppfinningsrik på utwägar och här dig att utföra fin ide. Det war ej of wer ett tjugmal af år sedan gubben P. på en gång war stadens ftyresman, de pothefare, enda handlande och till och med prest. Annu 1838 qwarstod wid sjöstranden en liten byggnad med en ring: klocka på tafet, hwilken fordom utgjorde stadens första yrka. Här samlade gud ben Pehrman sina stadsboar, tog sjelf upp psalmerna och läste sedan ett kapitel ur bibeln eller en god predikan, utan att det synes, att någon kommit på den iden att till ämpa konventikelplakatet mot den goda gubben, som war det nybildade fame hällets allt i allom. På fin ålderdom då staden år 1810 fått landshöfding och egen stadspredikant samt ordentligare ins råttningar, sjönk den gamle tillbaka i stuggan, utan att hafwa samlat nagot annat at sig sjelf än godt medwetande, om en nyttig men snart förglömd wertsamhet. Han lefde indraget och stilla, i skötet af barn, barnabarn och barna: barnsbarn, och dog utan anfpråf på ett minne bland det nya slägte, fom wurit upp på hans gamla fFapelte. Han fwic lar utan minnessten på Ostersunds game la nu öfwergifna fyrkogård. Skulle ej staden kunna på en granitsten helt enfelt låta inhugga namnet Samuel Pehr: