ende, och alla woro wi nu, såsom nämdt är i den muntraste sinnesstämning, ech pratade hit och dit om den förestäende resan, om Cubas, Amerifas oc Curo: vag politista tillständ, om de franska och spanska winernas egenskaper och ohf beter, om Havannaeler Portoricocigarrers företrade, m m. d. Qwällen war i allo förtjusande. Winden, som fapten Starfep trodde skulle på sjön gö. ra 5 eller 6 fknops fart, war har endast tillräcklig att upplifwa dalarnas rika, doftande wertlighet, och angenämt fivals fa sällskavets upphettade ansigten, OM att lätt krusa de små slingrande fivöm: marna, fom öfverallt genomkorssa ön, och hwilka, nu lglittrade i de underbart flara sijernornas strålglans, funna få gas utgöra den egendomliga, obeffrifli ga skönheten af en natt på Cuba, Nä an alla gästerna hade, utan serdeles återhällsampet, under ordwerlingen om de olika winernas dygder fortfarit att sjelfwa undersöka förpållandet, och det war icke utan att detta gjort werkan; men samtales, fom fördes vi transosta förtadde dock intet, som kunde wanhels ga qwällens milda herrl:ghet, förrän en stund efter sedan Senora Arguella och Donna Aatonia hade aflägsnat fig. — Gå ej bort kapten Starkey, förr: än jag fått tala med er, — hade Senora A. yttrat i det hon lemnade wår frets. — Då ni behagar, så gif med