Norrländska Korrespondenten – 28 april 1855, sida 4

att han syntes allt mera wälmående, me dan de öfriga soldaterna under nöd och umbäranden af alla flag snarare liknade skuggor ån menniskor. Plåtsligen för: swann han och man trodde att han hi De deserterat, samt förwånades ej litet, då han efter 14 dagars tid återkom, elåndig, blef och mager. Wid anstäldt före hör uppdagades snart orsaken. Den fö regifne soldaten war en ung foldathus stru, fom för två år sedan blifwit gift och tagit wärfning för att följa med fin man, densamme fom hon wid Jnkerman räddat ur dödens for. J en tartarhydda hade hon lyckligen nedkommmit med en gosse, fom nu uns der stort jubel döptes till Ahnus Jnkerman efter de strider, hwari han det tagit. Hela familjen befinner sig för närwarande på permission i Pera. Broderlig delning. Från lägret wid Sebastopol omtalas, bland annat, följande anekdot: Nyligen flög en skock trappar öfwer de allierades tranchker. Fransmännen började skjuta på dem, och ryssarne gjorde sammaledes. Fyra trappar nedföllo mellan de ryska fästningswerken och de franska trandeerna, men ingen wågade äfwentyret att afhemta dem. ESlutligen framträdde on rysk fapten, upptog ur fickan en hwit näsduk, låt den fladdra för winden, fram gick beslutsamt till de fyra trapparne, upptog twå af dem, bar dem fram äns da till de franska trandheierna, gid tillbaka till de twå öfriga, upptog dem, bus gade jig för fransmännen och återwände till fästningswerken med den andra dec len af fin broderliga delning, allt under lifliga handklappningar af fienden.