Kossuths Adress, Till YIZännernas Samfund i Storbritannien. (Forts. fr. föreg. N:r). Jag ar full af brister och swagheter; jag wet det. Men jag är djupt fästad wid mina fäders religion. Det war en period i mitt lif, då jag hade att wälja emellan fara för lifwet och om min friftna tro. Jag skryter ej öfwer mitt wal. Jag tackar min fader i him: melen att han gaf mig styrka att wara Kristus trogen. Och jag beder inner ligt, att ni alla må bli förskonade från en bylif pröfning. Men det fåger jag eder, wänner, att om man kunde öfmers toga mig att frifina religionen förbjus ber mig att sätta mig emot wåldet — att egna mitt hjerta, min arm, mit blod, mitt lif till folkens befrielse från träldom och förtryck; om den stulle för: bjuda mig att med wapen i hand fir da för deras frihet, når intet annat me del gifwes att göra dem fria, fule jag öppet afswärja kristendomens troståror, ty jag skulle då endast anse dem wara ett werk af stenhelighet och bydteri. Men lyckligtwis år det ej fallet. Krifts na religionen är wäsendtligen kärlekens religion. We dem, fom gsra skillnad cs mellan allmän och enskild wälgörenhet, fom inskränka fin menniskokärlek till fin närmaste granne od förblifwa likgiltiga för sina öfriga grannars, för nationers nas lidanden. Ni sägen måhända, att ni älsken dem;