Norrländska Korrespondenten – 28 april 1855, sida 2

rande gäst förljufwa mina ensliga flunder? — Nej jag tadar få mycket! swarade Hammar; — det är allenast en Frans syst visit jag bar det nöjet att göra i bag. Jag kommer fom din befriare och ämnar föra dig ur denna filantropiffa boning. — Hwad säger du? — Jag säger, att du år fri, att din ffuld är betald, att du är den lydligaste ost i werlden och att du mäste bjuda mig på en portion griljeradt lamhufwud på Norriges wapen, emedan jag är tom som ett bräckt äggskal. — Jag är fri och min skuld betald, säger du! — Jag tycker att jag talar temmeligen tydligt, min bror. — Och hwem har betalt för mig? — Det fan göra dig detsamma, jag är förbjuden att säga det ... fom nu ... min fann tror jag ide vet luktar bräckt salt fött ... jag swälter ihjäl, men här har jag ingen lust att frufoftes ra ... fi der, ta på dig rocken nu... der är hatten ... en vader hatt ... hwar har du köpt den? . . jaså, hos Söderström . . . ÄH fe bror Westerdahl! ... är du här? ... man fa att du mar i Söderköping för att bada .... funde wäl tro, att du ide skulle wara så tokig heller ... Fan besitta, år ide bu också hir, bror Stark! ... man på