Den broderade Plånboken. Berättelse af Ecugust Btanche. Forts. fr. föreg. Ir. Hammar faftade en dyster blick efier fin kamrat och begaf fig derefter in i brunnssalongen. Fru Stifwern och hennes dotter sutto på ett gungbräde, omgifna af en ffar ra eleganta damer och Kavaljerer, hmils ka sednare bildade kring henne en werfs lig rosenbädd af skönaste fraser. Hammar banade sig wäg genom den losande skaran, och framräckande Plånbofen, gjorde en djup bugning för den skona dawen. — Min wän notarien Linder, — fas de han, — ber om sin ödmjuka helsning och öfwerlemnar genom mig denna Plänbof, som frun säkert tappar under promenaden på torget. En stark purpur flammade öfwer de ädla anletsdragen i det hon emottog plänboken. — Jag får på det förbindligaste tac: få — stammade hon; — men hwar är Herr notarien Linder, att jag äfwen för ponom får uttrycka min erkänsla?