Norrländska Korrespondenten – 25 april 1855, sida 2

wi wäl tid att höra på fån der?. flockan går på nie ... låt oss lunka på nu medan det är någorlunda siwalt .. wi ha alls ingen lust att steka upp oss på Hornsgatan middagstiden ... will Herr notarien äfa, få ha wi ingenting deremot ... war få god nu, herr nos taric! Och dermed ställde fir en herre på hwardera sidan om wär hjelte, fom med en djup suck bugade sig för frun, och beredde fig att åtfölja de obeweflis ga figurer fom omgåfwo honom. Den sköna frun som stätt alldeles förbryllad framför det owäntade skådespel, fom få der utfördes midt framför hen neg ögon, och hwaruti hon På sätt od wis blifwit en medspelande, närmade sig notarien och hans bewakning. — Min berre fade hon till Notarien — är ni skyldig dessa herrar pen gar? — — Ja min fru! — DÅ hwart ämna de föra er? — Till gäldstugan, det är ju natur: ligt det, — swarade baghåmman. — Huru for är fumman? — Twåhundra riksdaler utom ränta och expenser, — swarade samma röst; det är för en borgen herr notarien skrifwit på. — Dröjen några ögonblick medan jag talar några ord med herrn der yttrade frun, i det hon winkade notarien till sig.