RN:o 6 etc. af Norrländska Korrespondenten för innew. år. (ÅÄfwen förekomma lärorifa betraktel fer om presters bewistande och Hål lande af konventiklar, om Libertiners beteende i kyrkan och wid husförhör m. m). — — — Ehuru Paulus lärer, att man ide skall göra ondt, på det godt må fomma deraf, — att man ide allenaft bör wara underdånig för straffets skull, utan ock för samwetets skull — att de, som synda, fkola straffas uppenbarligen, att de andre skola ock frukta — så kan dock det onda i och af det swärmiska läseriet i sinom tid medföra något godt .... (J detta affeende anwisas Rom. 7: 13, och 2 Thess. 2: 11, 12 äfven: fom talaren, i anledning af parar disdansen, erinrar om det lidertiniffa i s. k. rewiwals och camp mee: tings i Amerika, samt om den game la hednatidens orgier, wid hwilka Det rcligiösa raseriet oh preftinnornas obscena rörelser gingo så långt, att Romerfka Rådet näse wid höge sta ftraff förbjuda sådan afguda-Amins nelfe). — — — För att wisa, hurusom fys nagogsanhängare åtminstone äro twer drägtige, ja äfwen flerdrägtiae, alldeles såsom Luther i det bekanta brefwet före ställer saken, får talaren anföra en ganz ffa färsk historia: — En till åren fommen och, få widt förmärkas kunde, ganffa förståndig Dalkarl, fom i grannskapet af Sundswall arbetade wid en inrätte ning, der en separatist, Peter Enarsson, fom welat hindra fin huftru och en fin fon att gå till kyrkan, är anställd såsom werkmästare, berättade nemligen att oc han, fom annars plägade gå i kyrkan och höra Guds ord, infann fig på en fon-: ventikel hos separatisten. Men knappt hade denne börjat sin predikan, förrän en annan och åter en annan föll honom i talet, sägande: Det är ide saunt; du ljuger o. m. d. få att Dalkarlen tyckte dem snart wilja komma i lufwen på hwarandra, och att det mera war gyckel och spektakel, än gudaktighet oh uppbyg: gelse, fågande: Aldrig går jag dit mes ra. — Samma Dalfarl fade äfwen, att Orsaboerna lära hålla på att bättra fig, och att de wisst ide skulle hafwa gått få långt i olydnad mot Gud och öfwerheten, om ide en prest farit omkring oh predikat på tok. (Möjligen mente han någon af de bekante körsnärerna, fom åf: wen i andeligt afseende wille bereda. Möjligen kunde äfwen der hafwa warit och farit någon bekragad, som icke warit andeligen nykter, samt medwetet eller oc medwetet gått papismens Madhiawellistiska ärender: Divide Å impera — föndra oh herrska. Ty att mången bedrifwit grundbetydelsen af hwad fom i fluz tet af andra kapitlet uti Pauli sednare Bref till de Corinthier heter förfalska, det är thy wärr! nog bekant). Men de få wäl se, sade mannen, hwad deras egen nattward duger till, när de få plikta, och deras barndop, när Länsman kommer och tager deras barn till presten. — Märk: ligt nog har en annan Dalkarl, en Elf dalinge, för Talaren nyligen yttrat unge får detsamma. — I N:o 8 af Dilettanten nämnes od en skräddare i Sunds: wall. Denne bor Sköns socken. (Forts.) Twenne små skizzer från det flora I U.S TE SE JT