till det andra och kom slutligen ifrån likgiltiga ämnen till mera förtroliga, hwarunder Linder fick weta, att den fköna domen, som gick wid hans sida, war sedan twenne år enka ejter en brukepatron, och att hon nu, för sin helsas wårdande, rest till Stockholm, der hon ämnade fom brunsgäst twanne månader uppehålla sig. Linder sade sitt namn och sin rang i samhället, talade med rörelse om sin barndom od fina föräldrar, fom tidigt rycttes från honom, och fom? skryt ide ingick i hans hufwudkarakter, urvaftlåt han ej att beklaga sig öfwer den bana han walt och den totala brist på frame tida utsigter, som plägade hans själ. Hon tycktes med deltagande lyssna till hans ord och äfwen han deltog i allt hwad henne angick ... Dock hwem fån: ner ej deltagande för en ung wacker enka med halsband af guld och briljan. terade ringar på bländande fingrar. Lila Netta fladdrade fram och tilbas fa, fom en fuvidon mellan dem båda, ryckte än fin hulda moder i klädningen od) än Linder i bonjouren, hafwande få innerligt roligt åt fin nya prydnad. Slutligen wille hon promt upp i Line ders famn, troligtwis för att förnya den korta bekantskapen med stålkedjan, och han war icke heller sen att taga den näpna sötungen på fina armar. (Forts.)