qwiderade oc med cigarrstumven i muns nen begaf sig in i alleen, der han snart tog plats på ett fäte oc stirrade tanks ful framför fig. Bekymret öfwer de olycksaliga finanserna jaga froettdropp.r fram på hans bleka panna, och han framtog derföre fin näsduk, för att aftorfa dem. Näsduken war en Ostindisk duk af ypversta slag, stor och rikt försedd med de bjertaste färger. Han swängde den några hwarf öfwer sitt ansigte och lät den sedan falla ner vå knäskälarna, uns der det ban gömde fina ågon i fin wenstra hand, för att funna grudbla desto mera ostörd, fåfom han indillade fig. Han hade ej länge innehaft denna slällning då ban kände någon ryda i näsduken. Förskräckt hof han upp fina ögon och säg framför fig en liten flida, wacker som en flar wärmorgon och grann fom en liten prinsessa. Det sköna bare net lekte med hang näsduk od syntes fördjupad i äskådandet af dess prunfans de färger. Det föreföll Linder som hade en engel direkte nedstigit från skyn, för att ffingra hang mörka tankar. Han uvplyfte barnet på sitt knä och tryckte en kyss på dess leende läppar. Den lilla flickan tog alls inte illa upp denna artighet och åmnade kanske beswara den; men sick i detsamma sigte på en smal stälkedja, som slingrade fig om Linders hals och före