Norrländska Korrespondenten – 21 april 1855, sida 2

sielfwa Treenigheten. Det är pennin gen; dess allmakt behöfwer hwarken hä eller annorstädes beskrifwas. Att göre sig densamma bewägen, se der den un ge mannens första nya äflan och på samma gäng den första brutna fjädern i illusionernas wingar. Vigilansens tidskifte börjar och detta bar äfwen heroer, fom manhafiigt flå fig igenom wedermödorna; men måns ga deremot, hwilka, klent utrustade med den djerfhet eller oförskämdhet, fom dens na bana påfallar, duka under wid de första stegen. När man icke har några anhöriga eller wänner, med wälwillig kassa, och inga inkomstfällor tillräckliga för befråmjande af en manande lefnadolust, stär man snart framför procentarens skarpa öga. Finner man nåd inför detta öga, det will säga: ser man ut för att ha få mycken ambition, att man ef, åtmin: stone inom ett ärs förlopp, will fitta på gäldstugan, blifwer man snart hang offer. En gång uppdragen på slagtarbänken släppes man ej neder förrän ullen är aftlippt oc bloden uttappad och man slutligen finner fig störtad midt i elän: dets afgrund. På god wäg att komma derbän war ben stackars Arel Linder, en förhopps ningsfull e. o. Notarie med fördelaktigt tscende, godt hufwud, redbart hjerta,