A propos om Lidninga.. — Wäktaren, som stundom talat wäl, tundom illa i ämnet, har dock med dubbelt nej beswarat fråga n, om alfa famwvetd och religions framf arter skola få passera hejdlöst vd utan laga näpst. Denna re daktion ställer fig ju säledes consequent ibland dem, fom yrkat och yrka, att lar gen och evangelium alltid mäfte räcka hwarandra gemensam hand? Juneta valenta. Och så länge man i en positiv lag ej kan intaga alla eller ens många s. f. easus speciales, få måste wål år wen här få gälla det gamla goda:pröf: we Domaren? — Ållagare så wäl som öfwerträdare funna begå både hvaghetåfonder och uppsåtliga. Men åt den eller dem, fom haft under ögon och händer hithörande mål, åtminstone med någon reda på flere eller färre omständigheter på orter och ställen, måste man mwål tills erkänna så mycken funskap, så mycket om: döme och så stort witsord, fom åt måns gen Tidnings: byråkrat 2! En sådan är ide alltid i tillfälle att jemföra och pröf wa hwad i andras spalter opartiskt, eller ock twertom, framhålles. Han blir ofta mer eller mindre beroende af forrespondenters uppgifter. Stundom fan han äfwen blifwa förd bakom ljuset, till och med om han begärt och erhållit wittnesbetyg. Ty det kan ju hända, att de wittnande ock äro mer eller mindre Libers tiner, bland hwilka både skriftställare och talare stundom gjort fig kånde för mins dre mänhet om sanningen, antingen ge nom s. k. reservatio mentalis attesterat quid pro quo, eller ide ens warit till städes mid det omwittnade uppträdet. Exempla sunt odiosa. (Forts.)