följe af med ostlig wind införd drijis nå gon wak af hafwet. (Helsi.) Umeå den 14 April. Med anledning af hr häradshöfdingen och riddaren J D. Helledays anföfning, har Kgl. Swea Hofrätt den 5 dennes förordnat vice hå radshöfdingen hr G. von der Luft att förrätta innewarande års lagtima mine terting med Umeå tingslag. — Efter under förra weckan iafttagna påskferier gaf hr Direktör Roos i Måndags ånyo spektakel för en ända till trängsel fullsatt salong. Denna afton gåfwos: ung Renid Dotter och Hafwets Son, hwilka pjeser rönte mycket bifall. (U. BL) Sundswall den 18 April. Från Stockholm skrifwes af den 14 d:s: Wi tro of ej bättre kunna angifwa på samma gång den fift förflutna weckans fysionomi och den i wårt land i allmänhetet rådande sinnesstämningen, än då wi säga, att under de sednare das garne hos oss försports en allmän far håga för fred. Tänkaren och forskaren, med fin af händelsernas wittnesbörd ffärpta blid, det ftora flertalet inom nationen, med fin naturliga känsla för det rätta, fom uti detta i det närmaste fammanfal: ler med sjelfbewarelseinstinkten, alla äro ense uti denna punkt. Med liflig oro motser man möjligheten, att det westra Europas stater låta gå fig ur händerna det tillfälle, fom nu erbjudit fig, att wars aktigt betrygga den Europeiska civilifa tionens sak mot en all andlig utvec ling förqwäfwande öfwerswämning, war: med den hotas af de asiatiska horder, som fått fast fot uti nordöstra delen af wår werldsdel. Ett tillfälle, sådant som det närwarande, då det westra Europas mäktigaste stater stå i samma led, ett får dant tillfälle skall måhända icke erbjuda sig under sekler. Europa, ånyo söndradt af twister staterna emellan, måhända ffafadt af nya revolutioner, hwilkas frön gro under lugnet af ytan, — Europa skall stå wanmäktigt inför den koloss, hwars krafter endast blifwit härdade och stärkta genom det närwarande kriget. Widare heter det: ännu äro deåfa fars hågor dock icke förwerkligade, och wi hvifla i det längsta att de skola förwerkligas; ännu ljuder kanoner wid Sebastopol; ännu tåga westerns härar till österlandet; ännu se wi från wåra stränder huru Britanniens flottor nalkas Sundet och Bälterna, lika wäldiga åskmoln, som ffos la utbreda fig öfwer Ostersjön och fån da fina flag förstörande mot den nordiske kolossens hufwud; ännu finnas på diplomatiens fält nog många stötestenar för att kasta Wienerkonferenserna öfwer ända; ännu finnes i England nog fraftfull allmän anda för att gifva def ftatsmån en behörig påtryckning; ännu hop pas man att den jernwilja fom förmått bana fig wäg från statsfängelset på Ham till thronen i Tuillerierna, ej heller nu skall låta böja fig; Ännu är säledes ej skäl att förtwifla om westerlandets sak. —