Norrländska Korrespondenten – 18 april 1855, sida 2

med handen sökte föra mig härifrån: Det är Marie, den en gång så lefnadsdglada, lyckliga Marie, hwilken ännu för kort tid sedan war kantonens mest älskanswärda flicka, alla dess inwånares glådje. Nu sitter hon ensam på sin lilla fammare, hon fordrar hwarken bjelp eller medlidande, känner hwar: fen hunger eller törst, och anblicken af hennes lidande och stilla wansinne för mörfar hennes barnlöse farbrors Teef nadsafton, för hwilken hon alltid warit en öm dotter. Marie, brordotter till wärdshusets cs gare, i hwilket jaga, liksom fordom. äf: wenledes nu hade tagit in, hade älskat den unge Rikard, en stark, modig yng: ling med sköna anletsdrag od wacker wärt, hon war fedan fort tid förlofwad med honom och emotsäg ett lif fullt ar tilllommande ostörd lyda och gåädje. Jbland andra gäster sutto en gång en mörk efterhöstafton twenne mån i gälftstugan framfor kaminelden. 3 sarning fade den ene till fin fam rat, måtre det wara rätt angenämt att wid ett sådant wäder fom i afton hör ra stormwindarne tjuta emellan den gamla klosterbyggnadens wäggar. — MRedan raslet af murgrönan, fom flinge rar fig upp emellan de förfallna mus rarne, swarade den andre, ffulle wara nog att injaga förskräckelse. Omar e skugga fom rörde fig skulle för den