äfwen bland landtbeukare en medelklaf, som både läser och ofta werkställer hwad den utur böckerna inhemtat; sädane hur wuden påträffas, som icke blindwis sätta tro till theorier, (hwilket är wäl), men hwars praktiska förstånd riktigt bedömmer hwad som med fördel fan utföras. J och med detsamma fom man afföres komne anledningar will uppmuntra allmogen att lära landtbruksskrafter, Ar det skäl att derwid bifoga den erinran att sådant bör ske med wal och urvffill. ning; ty att låsa wetenskapliga skrifter tjenar till föga nytta för allmogen, hwars bildningsgrad ide tillåter dem att fatta innehållet deraf; hwaremot sådana inhemska Böcker och Brochurer, Mwilfaå för fattare, — såsom populära, ej allenast förstått att helt och hållet kunna försätta sig i folkets ställning och förestållningssätt och i fina tankar förmått uppdraga grånfen för dess uppfattningsförmåga, utan oc (med särskild talang) bemödat fig att framställa det enkla, alldagliga på ett få dant fått, att skriften derigenom blifwit angenäm och lättläst, samt har den egen skapen att på en gång wara roande och underwisande; sådane skrifter säger man, skulle otwifwelaktigt medföra mycket gagn för sådane, hwars sunda praktiska förstånd riktigt bedömmer hvad fom fan löna mödan att utföra, och med sådan eftertanka söfa werkställa ett företag efter den i Böckerna inhemtade lärdomen. Der: före woro populära landtbruksskrifter troligen wälkomna för många fandtbrus fare; de skulle af dem draga den direfta nyttan; och hwad de deraf werkställa, skulle genom föredömet äfwen werka vå andra. DOm landtmannens sinnc icke alltid fom patiserade med lärdomen uti dessa frrif ter; — så skadar det ändå icke att dessa slitigt läsas och begrundas; ty derigenom fon förmer wäckas och förberedas för nå got bättre, och då menniskotanken aldrig år hwilande, — utan sättes i werfjamhet af ett eller annat föremäl; så kan man antaga, att läsning och begrundandet af en skrift, fom intresserar, utgör ett flags gymnastif för den oöfwade tan: keförmågan. Werkställigheten af hwad man genom låsning inhemtat bör dock uteblifwa och lemnas beroende intilldess den praktiska förebilden utöfwat fin oe motståndliga wäckelse, — bland andra åfwen af det skål, att då man i tillräcklig stor mångd hafwa misslyckade theorier ibland bildade klasserna; få bör man fö ka undwika att öka deras antal med mån utur folket. Man fan ide nog uppe muntra ollmogen till läsning både af fandtbrugsoch andra ycriodiska ferifter — äfwensom tidningar, af hwilka sednare äfwen mycket nyttigt och lärorikt fan inhemtas, — äfwen med affeende på landtkulturen; ty läsningen — beter det — utbildar småningom den förut flums rande tankeförmågan, och finnet försvands lag — om denna bild tillåtes — i en luder och rif jord, der det fallande frö kornet genast flår rot kraftigt — utwedlar sig till en lefwande gröda. Jbland allmogen finnes många goda hufwuden och talanger; men derigenom att — med försummande af de förådlingsmedel fom erbjuda fig, — desamma ide bringas till utweckling, få blifwa des: sa goda anlag owerfsamt hwilande och lijsom slutna inom sitt hårda skal, och blifva således beständigt obemärkta; hwilket icke blefwe händelsen, om allmogen mera än hwad händelsen nu är, wid le diga stunder egnade fig för nyttig lås ning och intellektuel sysfelsättning. Lappmarksbo.