Norrländska Korrespondenten – 14 april 1855, sida 2

Ett kapitel för Fruntimmer. Under loppet af de sednare femtio åren äro wi fomne derhän att bilda det qwinliga könet blott för salongen. J femma mån urpfostran började blifwa en större allmän fördel, wille man icke heller utesluta qwinnan derifrän, utan låta henne genom själskrafternas utweckling ernå ännu ett högre steg på kulturens wäg; dock anwisade man henne företrädeswis art hylla det Iö na. Man ålade henne att utbiuda fir förnuft, för att derigenom höja hennes smaf för utbildade talenter, alldenstund begreppet om en sak alltid stegrar wår njutning; men under det man utftoffce rade henne med sådana blommor, fär de man henne ocksä, att med denna prydnad wilja behaga oc öppnade härigenom för hennes fåfänga en alldeles ny bana. Den romantiska skolan dog ut, farlar:ne wexte upp i en annan riktning; — men qwinnorna förblefwo på samma ståndpunft. Gå wi in uti ett linbiblior thek och fe den massa af romaner, fom flutit ur qwinnopennor, få skola wi fin na att färleken och alltid åter kärlefen är det stara tema, fom de behandla. Skriftställarinnorna äro sitt köns repre sentanter, fom låna det ord, fom de anz dra för det mesta i tysthet erkänna och efterfinna, och det tadel, fom karlarne i