Norrländska Korrespondenten – 14 april 1855, sida 2

På ungefär samma sätt gick jag till waga hos Polismästaren, bwilfen jag endest med stor möra lyckades förmå att afstå från att draga brottilinger inför rätta; jag war derefter bemödar om att få historien spridd med alla Stockholms sqwallersystrars biträde, och jag bade den glådjen, att innan kort erfara det den utgjorde allmänna fam talsämnet för dagen; jag bade likwål förft skuffat undan Alfred, fom, utrustad med penningar och refommendationer, afseglade till Amerika. Rosenlings namn uttalades dock ej; jag wille för ingen del hämd, jag wille endast upprättelse, och mot Rosenling kunde dessutom in genting ledas i bewis; han bade dere till gätt alltför fluar och förfiatigt til wäga. Med dessa ord och de wanliga bref slutmngsfraserna flöt Conrad MR. fir bref till mig. Som jag fruftar att redan allt för långe hafwa sysselsatt mi na läsare med min bistoria om En Gengångare, tror jag mig ej beller böra tillägga något widare, än att om bistorien ej är fann, den dock är mycket sannolik, eller ätminstone, att i denfamma ej finnes något, som skulle göra den alldeles osannolif. Och härmed bar jag äran rekommendera mig med au revoir. (Slut.)