hwarest den skulle flå ner. Några dä tar blefwo utskjutna och bemannade med raska frivilliga, fom ämnade fig under största försigtighet ut att rekognoscera. En liten windpust upstod och man tyd te fig från fästningen funna förmårka att seglaren närmade fig och borde war ra inom godt ffotthåll för artilleriet — riftigt — ty en knall tillkännagaf nu fris bytaren att han skulle blifwa warmt e mottagen; intet swar följde men deremot föll seglaren af mot andra stranden och begagnade sig af den ifriskande winden och strök hastigt förbi udden. Artilleriet sände ännu några kulor efter honom, men seglaren war redan utom all fara styrande nu kurs till en inre wik på fi dan om fästningen emot en derstädes Dbelägen större ljusfabrik med stora förråder af lätt antändliga ämnen, hwadan uppståndelsen i fästnngen blef än wärre helst de utskickade båtarna ej återkommit med något besked, hwarföre fommendanten ansåg nödigt, att låta några artil leripjeser i flygande fart gifva fig af till den inre wiken, för att hindra landstigning eller mordbränning. Men huru förläget blifwer ej nu artilleribefälet då det fer seglaren i ro hafwa förtöjt fig wid fabrikens landningsbrygga, der lulfolket görer fast seglen m. m. fabrikens egare, uppwäckt af skotten och artillets ankomst, hör med både förmå ning och löje hurusom officerarne omtala den rysligt tillernade öfwerrumplingen; han aftackade dem nu, och ber dem till kommendanten framföra förhållandet, att eu skuta lastad med talg, för hans råf: ning lyckligen anländt från S:t Petersburg. Skutskepparen tillkom äfven (en hederlig skärgårdsbo) och frågar hwad som är på färde, samt tillägger att han nedanför Björkö passerat förbi den före: nade flottan, fom ej gjort någon min af att ofreda honom, mycket mindre att ffju ta honom i sank, såsom de nu förfökt. Så slutades det förespeglade storartade angreppet; men kommendanten fann för godt att lemna allt åt tystnadens wäl: talighet, isynnerhet artilleriets wisade mans namod och wälriktade eld! (N. p.)