Norrländska Korrespondenten – 11 april 1855, sida 2

sam samhällsledamot, hade, förmodli gen genom samma hemlighetsfulla Pers sons bemedling, platå erhällits för min räfning vå ett af de förnämsta handels. kontoren i hufwudstaden, på hwilket rederizaffärer drefwos i stor skala och wi ofta kommo i beröring med böljans muntra söner, hwilkas lif föreföll wig mycket behagligare, ån en wid fin puwpet fast läst fontoriste. Jag war lättsinnig och ombytlig till karakteren, dessutom njut ningslysten och lätt art förleda till det: tagande i en mångd förströelser, fom hafwa menliga följder för. få wäl fas rakteren fom kassan. Sedan jag fått platts på kontor, såg det ut fom den hemlighetsfulle person fom hittills dras git försorg om mig, öfwergifwit mig, i fanka, att jag nu war inkommen på ra fa landswägen till lyckans tempel och ej behöfde bang biständ widare. Tys wärr war det ej få; efter några ärs förlopp, under hwilka jag allt mer och mer hängifwit mig åt smaken för ett lättsinnigt lefnadslopp, och wiv flera tille fällen ådragit mig mina princivpalers missnöje, gick deras tålamod slutligen till ända oc) jag uppsades från min be fottning: en händelse fom dock föga 0: roade mig, fom långtade efter en friare werksamhet och en större krets att roa mig uti, än kontoret och magasinerna. Jag beslöt nu att blifwa sjöman; an blicken af ett präktigt skepp, som rusta.