Norrländska Korrespondenten – 11 april 1855, sida 2

mig ett godt fått att komma ifrån her la affären få tror jag fnavvafi att jag skjuter detta tillfälle från mig. Här hes ter der: fauve qui peut, od) jag tas ger min mate ur skolan. Ni skall dock ej finna underligt, att jag ej alldeles blindwis anförtror mig i edra händer, utan alla garantier. Lät oss derföre de: bandla saken fom en ordentlig affär och ni måste gifwa mig edra löften IFrifts ligen och med full borgen för derad full. görande. Detta lofwade jag, och han fortfor: — För att således börja med början; ty det år ju mes confessions, som ni åstundar —. Jag nickade bifall härtill. — För att säledes börja med början, så måste jag sysselsätta mig med en så föga intresfant personligbet, som jag sjelf, och hwilken endast slumven har gifr wit er nägot intresse för. Mina för. äldrar känner jag ej, men twiflar dock icke på att de warit förmöget folk — ätminslone en af dem; ty man betalte en icke obetydlig ärlig summa för mig hos en äldre fru, fom antagit mig till fosterson. Jag erhöll en god borgerlig uppfostran; ty min far, eller den pers fon fom i bemlighet drog förforg om mina lekamliga behofs tillfredsställande, bade beslutat att jag skulle blifwa föpman. Dä jag hunnit den åldern att jag skulle inträda i lifwet säsom en werfs