Norrländska Korrespondenten – 11 april 1855, sida 2

jag lemnat; lifwäl antydde dessa på att gifwa det farafteren af salong. Hår tillbringade jag en halftimma innan A(fred inträdde, fullkomligt klädd för att genast funna wara mig följaktig, hwil fet jag trodde war hans fattade beslut. Sedan ban bedt mig taga plats i en soffa, till hwars soliditet jag hyste myc ket misstroende, hwarmed jag dock ej lät mig märka tog han till ordet ungefär sålunda: — Ni måste medgifwa, min berre, att i det fall att det behagar mig att utan frus förneka de beskyll ningar för bedrägeri och förfalskningsbrott, fom ni gjordt mig, sådant troll gen lätt nog skulle lockas för mig. Ty, sedan werlden nu en gång blifwit öfe werraskad af den naturens lek, som gjort Löjtnant R. och mig få lika hwarandra, att man misstager fig på wåra Perfor ner få fan man ej förnefa möjligheten af en tredje, ja en fjerde perjon af fame ma lilbet. Jag tror fåledeg att jag skulle funna, då inga andra bewis fin: nas än en mängd skrifna lappar till en opälitlig betjent, förneka alltsamman och derigenom undandraga mig bwarje juridistt answar. Ni skakar på hufwudet, ni anser det omöjligt; nå wäl, wi äro deruti af olika tankar. War emellertid utan oro; jag är ledsen på den role jag spelar,. som börjar åligga mig mer wång, än fom är naturligt för min fire ef till friheten, och då jag nu fer för