litet, så kan ni wara förwissad, att regeringen ej heller will se i er någon orsak till Det beklagliga ryktets utspridande; men regeringen fordrar att ni sjelf på ort och ställe öfwertygar er om ryktets grund: löshet. — Som ers höghet befaller. — Alltså skynda till min sekreterare få får ni widare anwisning. Grefwen begaf sig direkte till fefreteraren, som mycket artigt räckte honom ett respass, med hwilket han skondade hem, der han mottogs af en fältjägare, som underrättade honom att furivhåftarne fos do förspända. Under det nu hela Curopå genljöd af glädjerop öfwer Seboftopols fall och Odessas brand, reste grej wen med kurirhästar till båda ifrågmvarande ställena. På hela wägen fick han ingen rast eller ro, utan resan fortgick natt dag. I Odsssa fördes han upptill guvernörens palats och der fit han med utsökt artighet befallning att utan minsta uppehåll resa till Sebastopol, der furft Menschikoff äfwenledes mottog honom mycket nådigt. Han blef genast ledsagad omfring öfwerallt i fästningen, och då han slutat fin promenad, återfördes han, med anmaning att genast anträda färden till Warschau, der han, klädd i i furirftöflarna, ögonblickligen ledsagades till furst Paskiewitsch. — Nå herr grefwe, frågade furftenståthällaren, — Odessa och Sebastopol stå på fina gamla stållen? — Ack, Ers Höghet, swarade den and: fådde kuriren, båda städerna stå ej alle najt qwar, utan äro till och med vin: — Det gläder mig, herr grefwe, att höra Er få tala, ni fom med egna ögon öfwertygat er om förhållandet. Skynda er hem, herr grefwe! ni finner edra mäns ner redan bjudna och före er hemma, otåliga att få af er egen mun höra den alada nyheten. Jag har redan ålagt dem att i tysthet bewara er upplysning, på det hela Warschau må funna inom nå gra timmar få weta hemligheten. Gud ware med er, herr grefwe. Hemkommen wälkomnades grefwen af sina nyfikna gäster. J förmaket mottogs han af fältjägaren, som räckte honom ett papper. — Hwad är det2 frågade grefwen bäfwande. — Herr grefwens reseräkning. Den grefliga kuriren fick på stäende fot betala resekostnaden med 7000 och några hundra filjwver-rubler. — Från denna stund fann man i Warschau rådligast att behålla alla nyheter från frigsffådeplatfen för fig sjelf. Arabisk menniskokännedom. På sex stycken igenkänner man en narr: han blir wred utan orsak, talar onyttiga saker, tror en hwar, förändrar fin wi stelseort utan nödwändighet, bekymrar fig om ting, som ej angå honom, och kan ej skilja wån ifrån fiende. Landskrona Korrespondenten omtalar följande smugglingshistoria: En dräng war för omkring 2:ne weckor fe dan stadd i göromål att inlurendreja ett ankare danskt bränwin. Han hade ut funderat flera fått, för att få företaget, att lyckas; men stannade slutligen wid att låta fin hustru medfölja till ett i när hoten warande fiskläge, hwarest ankaret inlossades i slädan och hustrun ställde sig derefter på händer och fötter öfwer ankaret och på henne lades ett hästtäcke och ett par streck surrades deröfwer. Ef ter att ha fört ett litet stycke anhölls flå dan af en kustwakt, fom genast anställde visitation; men då han fid fatt i hustruns kropp, sprang han tillbaka, och försöket lyckades, få att smugglaren derefter obe hindradt fick fortsätta färden till hemmet. ooo— Kort efter det att frorfursten Konstantin blifwit utnämnd till ftor