Article Image
i — Aon sm SL oa — E 2 — — — — . v ww — O nuv — — AAAAA i ss, TT — ——— i och s4:te verö? — Wåälbekommet! Tänk om någon — slkälm skulle hermetiskt iillsluta synagogdörren och enfaldeligen ditskrifba Herrans ord genom Esaias (55: 2) hwilka talaren dock ingalunda neddrager till det röttsliga oc) merfans tila: Hwi tägaer J ut edra penningar der intet bröd är, och edert arbete, hwaraf Å ite mätte warden! — jente någon af de många utgjutelseena i Daz vids psalmer och några verser ap Davids: harpan i norden om gudstjen stens Nädje och högtidlighet i Herrans tempel22 — — — — Taolaren wille dock frå ga wederbörande, om wissa ställningar eller tilställningar och förhållanden äro öfwerensstämmande, eller icke, med ordet allians? — — För mindre kan ju mången korporation hafwa gjort fig mes riterad att upplösas? Talaren yrkar ins galunda upplösning. Men en proteftane tisk reformation kunde ju icke skada, i fall concordia pia i Swerige säle wåra eller funna blifwa en discordia imvia? Jcke Heller lämpar talaren så stängt bit prophetian om fejv och rensa Levi för rer (Mal. 3: 2). Men hela cbriftenheten kunde ju behöfwa en aaldimedå eld och en waskerskas fåva? Hwad Paus lus säåger (1 Cor. 3: 12 —15) om byg: gandet på den gifna grunden med guld, silfwer och ädla stenar, eller med trå, hö och strå, emedan dagen och elden fall FR och bepröfwa werket, då den falske eller blott brännbara ämnen begag: nande byggaren skall lida skada och straff, om han sjelf och frälses eller undkommer genom elden det förtjenar tagas ad nee tom. Och de symboliska böckerna såsom bäst karakteriserande fig sjelfwa för lån: gre eller kortare tid, således icke i allo för hwarje tid intill ewigheten, funde ju åtminstone i ett och annat, om ide mer, både tala och tarfwa en Littving och vec formation? Man må enfasdeligen tro, eller icke, att war Gvangeliska Allans uti en efter Swensk lag knappt myndi g person funs nit fin rätte man, få måtte wål Allan: fen icke anse Commisfiomires hafwa Doe fumenterat fig och fina Keättenter wäl, då han drifwer den ärof satsen, att nattwardens anammande i kyrktan är att ingå broderskap med uppenbara syndare och werlosmenniskor .. . (lif: fom wore ingen baptist och ingen fepa ratist syndare, eller att Alliansens emissarius och wederlikar, kolportörer och lö: pare kunde företräda Guds stad och ställe uti att wara hjertans ransakare? O! du blinde pharise med bjelken i eget öga!) .. och widare, art Statskyrkan icke bar Christus till Herre oc Mästare. utan är en trolös och ofta blodtöre stig Babylonisk ffökfa samt att barns dopet, skökans moder, är i alla affec enden grundfalskt, o. m. d. — — — Men — efter sädant watten behöfwer man ej gå öfwer än, så länge wissa berrars och damers underwisingsslit och proselytnit har så fritt spelrum, att pavistförsamlingen fan gratulera och gloriera fig äfwen öfwer kontant understöd för sitt anddiga och lekamliga båfta. Ja! Somlige tydas wilja lira of att tolerera sjelfwa intolerenfen. — Måtte hwarken om den stora eller den lilla Mlansen kunna sägas detsamma, som Gicero, wid framhållande af obehöriga ting iden tiden, anförer ur en gammal poet: Nulla saneta societas, nec sides regni! (Forts.) Hwarjehanda. En lustresa till Odessa och Scbastopol. (Eter en Tysk tidning).

7 april 1855, sida 4

Thumbnail