— Så för tusan; men hwad har ni då här att göra, gamle trofilus? — Jag har fommit bit för att tråffa en wiss ung man, fom beter Alfred Carlson, ehuru ban tywärr allt för of ta ute i werlden behagar presentera fig under det temligen oförsigtigt oc egenmyndigt antagna namnet af Löjtnant Conrad R. Det år twärtom på Vöjte nant R. .. s wägnar jag kommit hit, för att fordra reda för alla de ffålmstycken ni genom att antaga hang namn oc verfon spelat honom, med tillhjelp af en likyet, fom wisserligen är förmår nande. Den unge mannen blefnade wid deåfa ord, men repade åter mod och fade med en oförskämd fräckhet: Det war minsann lustigt; ni kommer således och will taga ifrån mig namn och karakter, ni gamla nattmössa. Men lemnom skämtes udd, min herre — hwad ber rättigar er till sådane ohemula miftane far? — Jag kommer i uppdrag af den werklige löjtnant R. för att fälla er till answar för det gröfsta förfaljffningsbrott fom måhända något lands brottmålsannaler hafwa att uppwisa. Mi har ej allenast missbrukat hans namn för att skaffa er pekuniera fördelar, ni har ej allenast förfulskat hans person — ni har, hwad wärre är förfalskat hans moraliska karakter och förstört hans