smellan England och Frankrike, och att häri låge hand största fel; att tonen in. om allmänna opinionen i England wilfe levt honom, emedan han troåt art fejfar Napoleon hyste ett brinnande hat emot engelsmännen; att England och Frankrife skulle förr eller sednare förena hela Eur ropa i sitt förbund, med undantag må hända endast af Preusen och några tyffa småstater; att Frankrife ensamt, under stödt af Englands penningar, wore i stånd att kasta en ofantlig här inpå ry ska området och skulle gå öfver Preussens fropp, om det blefwe nödwändigt; dessa woro de orsaker hwarföre thronföljaren borde sluta fred; att upplösningen af förbundet mellan England och Frankrike samt Österrikes återförande till godt förständ med Ryssland wore det mål hwarpå han aldrig borde upphöra att arbeta. — Från Kalmar skrifwes: vUti en nåra Bergqvara köping an lagd räfgrop behagade en räf taga Ios gis under en natt för någon tid sedan. Om morgonen, då detta blef upptäckt, gingo en hop nyfikna till stället, för att beskåda den namnkunnige mickel. Bland de första fom anlände, befann fig en ut: märtt violspelare, fom i brädskan ej fun: de upptäcka hwar gropen befanns, utan fom helt oförmodadt, fortare än han trodde, och blef sittande på — räfwens rygg i gropen, på 6 alnars djup. Helt förbluffa: de sågo spelmannen och räfwen på hvar: andra. Bara han inte biter ihjäl mig suckade den förstnämnde, under det ån gestswetten nedrann från pannan. Äh han lär inte bitas, swarade de andra ästådarne skrattande, om du endast fpelar upp en munter dans till mickels ära. Men till all olycka hade han glömt att taga sitt instrument med sig wid färden i gropen, hwarföre den muntra flångpol: skan den gången uteblef. Spelmannen och räfwen blefwo begge lyckligt räddade. — Uti ett bref af Poft:-Tidningens följeton läses bland annat följande: Den andra Mars — andra årsda gen af Menschikoffs första mwerldsfunniga uppträdande hos storviziren, uti pa letot, lågo tunga dimmor öfwer Newans isfält, och frän winterpalatsets Präftiga spegelglasfönster kunde den gent emot liggande Peter Paulfästningen, med fin 360 fot höga tornspira, oaktadt de 10 tusen dukater, hwarmed denna tornspira är förgyld, knappast skönjas. Med 12slaget klarnade dimman och på spetsen af tornet strälade den derå swäfwande en geln — war det fridens? — dödens engel, Som sweper wingen om nordanstormen Och rullar dynande wåg mot strand. Af statssystemen han krossar formen, Och wrider wiggen ur dundrarns hand. BPeter-Paulsfyrkfa i Petersburg är en fortsättning af Arhangelffoi-Sabor i Moskwa, såsom innebärande dödslängden öfwer Rysslands sjelfherrskare. Czcarerne, ända till Peter den store, ligga i den sednare begrafna, och de ryska Kejsarne från och med Peter I, i den förftnämne — Så för tusan; men hwad har ni då här att göra, gamle trofilus? — Jag har kommit hit för att tråf