ra mycket populär i Ryssland. Han fom mer dock troligen ej att utöfwa fin fa ders stora inflytande, ty han har ej ärft hwarken fin fars stolthet eller oböjlighet. Som Alexander 1 skall han snarare söka winna genom mildhet och wänlighet, lif fom hans karakter i många andra hän seenden lifnar farbroderns. Kejsar Alerander är hög till werten; hans anletsdrag påminna mycket om slägtskapen med det preussiska huset. Sedan 1841 är han förmäld med Maria Alerandrowna, dotter till storhertig Ludvig II af Hessen, han skall i detta äktenskap wara mycket lyclig. Man prisar mycket den nya fejsarinnans goda förstånd, och säkra om döme, och det säges att hon skall utöfwa ett helsosamt inflytande på den nye fFejsaren. Som en ny czars uppstigande på thronen nästan alltid warit ätföljdt af uppe roriska rörelser, trodde mången att fame ma blodiga uppträde, fom helsade kejsar Nifolaus wid hans thronbestigning, skulle förnyas wid regentombytet. J synnerhet war det att befara att det gammalryska partiet skulle uti storfursten Konstantin få en föreningspunkt och en fana, omkring hwilken det kunde samla fig under fina bemödanden att störta de moderata, hwilfas parti den nye kejsaren alltid ansetts tillhöra. Denna förmodan, har Iydligtwis ej besannats. En stor olikhet i lynne och äsigter skall likwäl herrska emellan kejsaren och hans broder Konstantin, och det tyckes som fejsar Nikolaus ej warit blind för farorna fom en dag ffulle härflyta deraf. Han skall derföre låtit storfursten Konstantin, med handen på bibeln, swärja thronföljaren tro och lydnad. Denna ed skall han ha aflagt wid det tillfälle, då thronföljarens förste fon med Maria af Hed: fen, föddes. Telegrafunderrättelser weta äfwen be rätta, att czaren, då han såg sin sista stund nalkas, bedt de båda furstarne närma sig hans säng, och innan han gaf dem fin wälsignelse i deras moders når waro, uppfordrat furst Konstantin att förnya fin trohetsed åt den äldre bro dren, och af båda mottagit det lNhögtiviga löftet om att städse lefwa i endrägt med hwarandra. Rykten ha ej Heller saknats, fom wetat att berätta hwad fej saren i fin dödsstund yttrat till efter: trädaren i afseende på Rysslands ställning till utlandet. Ett af dessa rykten fom ä tergifwits af Times Pariserkorrespondent och hwars trowärdighet för öfrigt wi lemna derhän, innehåller doc få mycket fanning i fig sjelf, att wi tro of funna upp taga det såsom en sammanfattad skildring af tidsläget. o Enligt denna beråttelfe skall czaren på fin dödsbädd och i kejsarinnans närwaro sagt thronföljaren, att det wore NÖD wändigt att sluta fred, om det och ffulle ske på bekostnad af Rysslands matt i Swarta hafwet; att answaret för denna eftergift ej skulle träffa Alerander, utan honom sjelf, neml. Nikolaus; att han al drig kunnat förmå fig att tro på möj: ligheten eller werkligheten af ett förbund SE EE AO ARS — nare vå dangen Det s34 dock ei