En Gengängare. (Forts. fr. föreg. N:r) — Wäår ifwer fortsatte han, att ers bälla denna fan du bedömma deraf, att wi ej gifwit oss tälamod an afwafta din äterkomst till Stockyolm, utan, så att säga, gifwit of man ur bufe, för att uppsöka dig i din förwisningsort, sedan din far, till hwilken du har far de förbindelser, då han så godt fom gif wit dig lifwet 2:ne gänger, upplost of om rätta forhällandet rörande dig oc) dina missöden. Wär mening är nu, att högt förklara för dig huru djapt wi erkänna den of of begängnn oförrätten mot dig, då wi likwal warit i tillfälle att under en längre ond lära känna reds barpeten din karafter; att bedja dig m tillgift bärföre och att anhålla, i fall det eljest ej öfwergär menskliga krafter att glömma sädane lidanden, förorfafas de af ens närmaste, om återfåendet af din wänstap; om ätergående til de ömmare förbälanden, i bwilfa du stod till en af medlemmarne af min familj, får ner jag ej ett enda ord; det år ett ge biet, fom till och med är fridlyst för en faders ord och blickar. Sådant ordnar sig bäst sjelf, om der är nigot bewänd: