Hwarjehanda. Om den aflidne kejsar Nikolaus berättar man följande anekdot, från ti en fort före hans död. En furir, fom medförde en depesch från Krim, anfom nattetid till Winterpalatset och fick, då Kejsaren redan gått till hwila, tillsägelse att sätta fig i förmaket få länge och wånta. Ultröttad af den ansträngande re san, insomnade kuriren så fast att det om morgonen ide stod till att wäcka honom, man måtte skaka honom hur myc fet som helst. Man underrättade FKejfaren om förhållandet; han faftade en blid på den sofwande och fade: Ni förftår er ide på att wäcka en Furirv Derpå närmade fig Kejsaren till mannen och ropade med kraftig stämma: Herre hå starne äro förfpånda! Genast stod furis ren fullkomligt waken på fötterna; de ord Kejsaren yttrat, woro alltför bekanta för den sofwandes öron, då han otaliga gån: ger på ohfa ftationer wäckts af bem.